Vad är Atari-go?
Atari-go, även kallat Capture Go eller First Capture Go, är go med ett enkelt mål: den som först fångar en sten, eller en grupp stenar, vinner partiet direkt. Stenar placeras och fångas precis som i vanligt go, så en sten eller grupp utan friheter kvar tas bort från brädet, och den fångsten avslutar partiet.
Det finns inget område att räkna och inget behov av att veta när ett parti är slut, vilket gör atari-go till det klassiska första spelet för nybörjare. Det tränar färdigheter som varje go-spelare behöver: att räkna friheter, att se atari, att hålla ihop sina stenar och att klyva motståndarens.
Det fungerar bäst på ett litet bräde som 7×7 eller 9×9, och det går också att spela med handikappstenar.
Regeländringar
| Regel | Go (standard) | Atari-go |
|---|---|---|
| Hur man vinner | Go (standard)Ha fler poäng än motståndaren när båda spelarna har passat. Fångar är bara en del av poängen. | Atari-goFånga minst en av motståndarens stenar. Den första fångsten vinner partiet direkt, oavsett vem som gör den. |
| Fångst | Go (standard)Stenar utan friheter tas bort, och partiet fortsätter. | Atari-goStenar utan friheter tas bort som vanligt, och partiet tar slut med det draget. |
| Självmord | Go (standard)Inte tillåtet: du får inte spela en sten som lämnar din egen grupp utan friheter, om den inte fångar något. | Atari-goSamma: självmord är inte tillåtet, så du kan inte förlora genom att fylla din egen sista frihet. |
| Pass | Go (standard)Två pass i rad avslutar partiet, och brädet räknas. | Atari-goPass är tillåtet. Om båda spelarna passar i rad innan någon har fångat räknas brädet som i vanligt go. |
Historia
Atari-go växte fram ur undervisning snarare än turneringar. Lärare i Östasien har länge använt spel om första fångst för att introducera go för barn, och i Japan är spelet allmänt känt som Atari Go, efter ordet för en sten eller grupp som är ett drag från att fångas.
Den japanske proffsspelaren Yasuda Yasutoshi gjorde mer än någon annan för att sprida det. Från 1990-talet främjade han atari-go i skolor, på äldreboenden och i föreningar som ett sätt att föra människor samman, och han beskrev arbetssättet i sin bok Go as Communication. Go-klubbar och lärare över hela världen använder det nu som första steget mot det fullständiga spelet.