Vad är Handikappshogi?
Handikappshogi (komaochi, ”borttagna pjäser”) är sättet för två spelare av olika styrka att spela ett rättvist parti shogi. Den starkare spelaren, handikappgivaren, tar bort några av sina egna pjäser från brädet innan partiet börjar. Alla andra regler är desamma som i vanlig shogi.
Handikappen följer en fast stege, från en enda lans upp till tio pjäser, och därefter tre bönder och naken kung, där givaren börjar med bara kungen. Ju större styrkeskillnaden är, desto fler pjäser tas bort. En borttagen pjäs är borta för gott, om inte givaren slår en pjäs av samma slag och släpper den.
Givaren spelar Gote, sidan överst på brädet, och gör första draget. Det är den traditionella ordningen: att dra först ger tillbaka en liten del av det som de saknade pjäserna tar bort. Du väljer handikapp i bordsinställningarna.
Regeländringar
| Regel | Shogi (standard) | Handikappshogi |
|---|---|---|
| Startposition | Shogi (standard)Båda sidor börjar med samma 20 pjäser. | HandikappshogiGivaren (Gote) börjar med några pjäser borttagna; den svagare spelaren (Sente) behåller hela uppsättningen. |
| Borttagna pjäser | Shogi (standard)Inga. | HandikappshogiLans (givarens vänstra lans), höger lans, löpare, torn, torn och lans, eller två pjäser (torn och löpare). Från tre till tio pjäser tas lansarna, springarna, silvergeneralerna och guldgeneralerna bort i tur och ordning. Tre bönder: bara kungen på brädet, med tre bönder på hand. Naken kung: kungen ensam. |
| Första draget | Shogi (standard)Sente drar först. | HandikappshogiGivaren, som spelar Gote, drar först. |
| Hur man vinner | Shogi (standard)Sätt motståndarens kung i schackmatt. | HandikappshogiSamma. Slag, släpp och befordran fungerar precis som i vanlig shogi. |
Historia
Handikappartier är lika gamla som professionell shogi. Under Edoperioden (1603 till 1868) avgjorde skillnaden mellan två spelares grader vilket handikapp de spelade, och partiprotokoll från den tiden innehåller många handikappartier mellan mästare och deras elever.
Handikapp är fortfarande det vanliga sättet för ett proffs att undervisa. I ett undervisningsparti (shidō shogi) ger proffset ett handikapp anpassat efter elevens styrka, och de klassiska handikappöppningarna har en egen teori. Klubbspelare använder samma stege för att ge varandra jämna partier.