Vad är Alea Evangelii?
Alea Evangelii, latin för "evangeliernas spel", är det största kända taflspelet. Här spelas det på ett 19×19-bräde som H. J. R. Murray rekonstruerade det: 48 angripare mot 24 försvarare och kungen, som börjar på tronen i mitten. I stället för täta block börjar pjäserna i små grupper utspridda över hela brädet, många av dem nära kanterna.
Reglerna är standardspelets: angriparna börjar, varje pjäs flyttar som ett torn, pjäser slås mellan två fiender eller en fiende och tronen eller ett hörn, och kungen vinner genom att nå ett hörn. Han slås på fyra sidor, eller på tre bredvid tronen.
På ett så stort bräde ligger hörnen långt från kungen, och öppningen blir en lång kamp där angriparna försöker länka ihop sina utspridda grupper till linjer innan försvararna bryter igenom.
Regeländringar
| Regel | Tablut (standard) | Alea Evangelii |
|---|---|---|
| Bräde | Tablut (standard)9×9 rutor. | Alea Evangelii19×19 rutor. |
| Pjäser | Tablut (standard)16 angripare mot 8 försvarare och kungen. | Alea Evangelii48 angripare mot 24 försvarare och kungen. |
| Startställning | Tablut (standard)Angripare i ett T av fyra vid varje kant; försvarare två på djupet på varje sida om kungen. | Alea EvangeliiMurrays symmetriska uppställning: små grupper av angripare utspridda runt brädet, försvarare i ringar runt kungen. |
| Drag, slag och mål | Tablut (standard)Torndrag, slag genom inklämning, fientlig tron och fientliga hörn, flykt till ett hörn. | Alea EvangeliiSamma. De andra alternativen i bordsinställningarna fungerar också på det här brädet. |
Historia
Spelet är känt från ett diagram och två sidor latinsk förklaring i en evangeliebok vid Corpus Christi College i Oxford (MS 122). Manuskriptet är skrivet med irländsk hand och dateras till 1000- eller 1100-talet. Texten säger att spelet uppfanns vid kung Æthelstans hov i England, som regerade 924–939, av en frank och Israel grammatikern, och att Dub Innse, biskop av Bangor, som dog 953, förde det till Irland.
Manuskriptet framställer brädet som en allegori över evangelierna: hörnen och kanterna står för de fyra evangelisterna, och grupperna av pjäser för Eusebios kanontabeller. Det säger inte vilka pjäser som hör till vilken sida. H. J. R. Murray identifierade diagrammet som ett taflbräde i A History of Board-Games other than Chess (1951) och gjorde det symmetriskt. Eftersom andra taflspel ger angriparna dubbelt så många pjäser som försvararna antas vanligen 48 angripare och 24 försvarare. I manuskriptet står pjäserna på punkterna där linjerna korsas; här står de på rutor.