Vad är Kungen tas av två?
I den här varianten är kungen svagare. Borta från tronen slås han som vilken annan pjäs som helst: mellan två angripare på motsatta sidor, eller mellan en angripare och ett hörn, när en angripares drag stänger fällan. På tronen behöver han fortfarande angripare på alla fyra sidor, och på en ruta bredvid tronen tre angripare med tronen som fjärde sida.
Kungen kan inte längre vandra djärvt bland angriparna, och försvararna måste eskortera honom. Eftersom en kung på avvägar snabbt kan gå förlorad kombineras den här regeln ofta med flykt till kanten, som tillsammans ger den läsning av Linnés tablut som finns i de moderna översättningarna.
Regeländringar
| Regel | Tablut (standard) | Kungen tas av två |
|---|---|---|
| Att slå kungen borta från tronen | Tablut (standard)Angripare på alla fyra sidor; brädets kant och hörnen räknas som sidor. | Kungen tas av tvåTvå angripare på motsatta sidor, eller en angripare och ett hörn, när en angripares drag stänger fällan. |
| På eller bredvid tronen | Tablut (standard)Fyra angripare på tronen; tre och tronen bredvid den. | Kungen tas av tvåSamma. |
| Bräden och andra alternativ | Tablut (standard)Alla bräden och alternativ i bordsinställningarna. | Kungen tas av tvåKungen tas av två fungerar på alla bräden med standardreglerna. Köpenhamnsreglerna slår alltid kungen på fyra sidor. |
Historia
I Linnés anteckningar om tablut, skrivna i Lappland 1732 och utgivna som Lachesis Lapponica, slås kungen som de andra pjäserna, inklämd mellan två angripare, utom när tronen skyddar honom. Den engelska utgåvan från 1811 återgav regeln som att det i alla lägen krävs fyra angripare, och den läsningen präglade många senare rekonstruktioner, bland dem standardreglerna som spelas här.
De moderna översättningarna av John C. Ashton (2007), Nicolas Cartier (2011) och Olli Salmi (2013) återgick till slag av två.